Stenarnas tysta liv

Jag har alltid känt att kristaller har ett eget liv. Inte på det sättet att de rör sig och pratar, utan i hur deras energi förändras, svarar och samspelar med vår. En kristall är aldrig bara en sten, den bär minnen, vibrationer och en sorts stilla medvetenhet som känns tydligast när man håller den i handen och låter kroppen få lyssna.

När jag arbetar med kristaller märker jag hur de ibland känns varma, ibland tunga, ibland nästan pulserande. Det är som om de reagerar på det jag bär inom mig. En kristall som varit lugn i månader kan plötsligt kännas intensiv när jag går igenom något. Det är därför jag säger att kristaller lever, de förändras med oss.

De tar upp energi, renar energi och speglar energi. De kan bli trötta, behöva vila, behöva laddas, precis som vi och när en kristall inte längre känns rätt, då är det ofta för att både du och den har gjort ert tillsammans, då energi aldrig är statisk. Att se kristaller som levande gör relationen till dem djupare.