Kabbalah, själens resa genom ljuset

Kabbalah är inte något man kan läsa sig till på en eftermiddag, det är snarare en levande karta över själens resa. För mig är den som ett träd där varje gren bär en hemlighet och varje rot förbinder oss med universums hjärtslag.

Det talas ofta om livets träd inom Kabbalah, en bild av våra inre världar och vägen tillbaka till ljuset. Grenarna visar våra olika erfarenheter, både glädje och prövningar och hur allt hänger ihop i en större helhet. När vi följer dessa stigar vandrar vi egentligen hem till oss själva.

Men Kabbalah är inte tungt och teoretiskt. Det är en viskning från universum, en påminnelse om att ljuset alltid finns inom oss. Att vi är gnistor från en större eld och att vår uppgift är att låta den elden lysa i vårt dagliga liv.

När jag själv känner in Kabbalah så är det som att stå i en stilla skog och höra vinden röra vid löven. Där, i den tystnaden, påminns jag om att allt är sammanvävt, vår längtan, våra val, våra drömmar och precis som trädet sträcker sig både nedåt och uppåt, bär vi både jordens styrka och himlens ljus.

Kabbalah vill lära oss att vi aldrig är separerade, inte från varandra, inte från skapelsen, inte från Gudomligheten. Allt är ett, och varje steg vi tar på vår väg är heligt.

Så nästa gång du söker klarhet, stanna upp, andas och känn efter, kanske står du redan vid en av portarna till livets träd, redo att låta din själ tala genom ljuset.