Mina skyddsänglar

Jag kontaktade ett erfaret medium för att fråga om min skyddsängel, jag hade 4 att välja på, 1 väninna som aldrig viker från min sida, farmor och farfar och en släktning som jag måste ge mig ut för att träffa, hon älskade naturen och brukar träffa mig i parken.

Allt är snyggt med min väninna och det verkar som om vi har likadan smak i det mesta. Ibland är smaken delad, hon tycker om plisserade kjolar och blusar, det är säkert snyggt på henne, men det vill inte jag bära. Kortklippt hår och blond. Jag har för det mesta haft långt hår och mellanblond. Det är på äldre dagar som jag har kort, mitt hår är jättetjockt och tungt att bära när det är långt numera. Men inte färgat.

I många år försökte hon berätta för mig vad hon jobbade med, vad hon hette, varför hon hade begränsningar. Inte för att jag vet om hon har vingar, men ibland känns det så. Det är de gånger jag tar ett steg tillbaka in i hennes famn, och ser på händelsen runt mig. Ibland har hon knuffat mig så att jag skulle hinna med. Ibland har hon riktigt roliga kommentarer, så jag måste le, men håller min mun stängd. Och visst får jag leenden tillbaka.

Dessutom är hon mycket lärd, jobbade inom kyrkan. Hon får mig att bli på sådant vis att jag är riktigt duktig och säger vissa saker som jag inte ens själv förstår, förrän efter ett tag. Handlar det om mig kan jag säga fula ord, för jag kommer ihåg och gjorde på annat sätt. Handlar det om andra kan de bli sura och säga “det sa du, eller hur!”

Detta är lätt med facit i handen, och när man vet att det är inget farligt, man är inte knäpp eller inbillar sig. Till sist bjuder man även på att man kanske inbillar sig men att det lät bra eller roligt. Och det är väldigt ofta jag “pratar” med mig själv, när folk undrar vem jag pratar med eller vad jag sa. Jag önskar att alla hade en sådan väninna hos sig, det känns alltid bra. Det var inte förrän år 2021 som jag fick hennes namn, visad på en vägskylt i trä.

Farmor är husfru och henne kan jag få hjälp med i hemmet, men hon städar dåligt till mig, det får jag allt göra själv. Farfar har lärt mig allting jag kan om religion, och han förespråkar utbildning och hantverk. Gissa om jag är sugen på att utbilda mig emellanåt eller rättare sagt, jag utbildas alltid. Men jag handarbetar och jag tittar gärna på andras hantverk i alla material. Men är sugen på att prova än det ena än det andra, men saknar plats och verktyg. Visst kan jag besöka någon hantverkare, tiden har inte räckt till.

Min parkängel ställer upp på allt och finns där alltid, Min extra trygghet utomhus och i skogen. Har inte riktigt testat henne, har haft fullt upp med de andra. Har ett minne med henne när jag var barn och jag var i skogen där vi bodde, när jag vandrade på vägen, började jag prata med någon, och hon visade mig en bild så vacker med en sjö och ett rådjur, bilden liknade ett vykort eller ett bokmärke. Jag kommer ihåg att jag undrade vart denna sjö låg för jag ville gå dit och titta, men ögonblicket var borta, men inte minnet.

Jag är inte direkt mörkrädd, men älskar ljus, och jag ska testa mig själv nästa gång jag är i skogen och det börjar bli mörkt, hur rädd jag är då, Hade inte tänkt på detta innan. Men inbillar mig att jag aldrig hade gått ut om jag bodde i skogen, med en massa prassel och konstiga ljud. Jag tröstar mig med att jag är bara en människa och skrattar till mg själv.

Jag borde kunna hjälpa andra människor med deras skyddsänglar, och kommer att kunna en dag, tränar på detta. Men det är inte det viktigaste att veta vem och vad de heter, utan hur man kan få hjälp. Dom finns till för oss och blir glada av att kunna hjälpa och man kan alltid lita på dom.

Många kramar och Britt-Kärlek