Modet att säga “jag är medial”

Att kliva ut ur garderoben som medial är inte alltid enkelt. Det är inte som att berätta att man bytt jobb eller skaffat en ny hobby. Det är mer som att öppna dörren till en del av sig själv som man burit länge, ofta i tystnad och hoppas att världen inte skrattar, för många gör just det, de fnissar, himlar med ögonen eller säger “jaha, du tror på sånt där” och ändå finns det en punkt där man inte längre kan låtsas att man inte känner det man känner.

Att säga högt att man är medial är ett modigt steg, det är att stå i sin egen sanning även när den inte passar in i andras ramar. Det är att välja autenticitet framför bekvämlighet och det är att sluta leva halvt, för att äntligen leva helt. Det fina är att när man väl säger det, när man vågar stå där och äga sin gåva så händer något, man blir lättare, friare, mer sig själv och de som skrattar, de skrattar mest för att de inte vågar känna lika djupt själva.