När det förflutna färgar allt som sker

Det är lätt att tro att vi är fria från det förflutna, att det är något som ligger bakom oss, i gamla berättelser och stängda kapitel. Men ibland är det inte så, ibland har det förflutna inte lämnat oss, utan vi bär det med oss som ett osynligt filter, ett tyst eko som viskar: “Akta dig, det där har hänt förut.”

Vi möter någon ny, men ser konturerna av en gammal sårgivare, vi tar emot en möjlighet, men hör genklangen av misslyckanden vi varit med om. Kanske märker vi det inte ens, för det har blivit normalt att tolka livet genom gårdagens glasögon.

Men när vi gör det, då är vi inte riktigt här, vi är där, i det som en gång var, men inte längre är.

Det förflutna är en lärare, ja. Men det är inte en domare och när vi låter gamla berättelser döma nuet, så stänger vi dörren till det som faktiskt vill hända i vårt liv.

Du är inte din historia

Det kan vara skönt att ha förståelse för varför vi reagerar som vi gör, att veta att vår oro, rädsla eller vaksamhet har en källa. Men förståelse är inte samma sak som att fortsätta leva i det gamla.

Att se sitt mönster betyder inte att man ska bära det som en sköld. Du får släppa taget, du får börja om och framförallt, du får tolka det som sker utifrån vem du är nu, inte utifrån vem du var när det gjorde ont.

Ett ljus i mörkret

Kanske kommer du till en punkt där du märker att allt känns som förut, men det är inte det, du är inte samma person, du har vuxit. Så stanna upp och fråga dig:

• Vem är jag i den här stunden just nu, om jag släpper min rädsla?
• Vad vill mitt hjärta säga, innan mina gamla sår avbryter det?
• Vad händer om jag ger den här situationen en ny chans med mina nya ögon?

En liten ritual från mormors visdom

Min mormor brukade säga: “När gamla andar viskar i vinden, ska du svara dem med rök och eld.” Hon tände en liten brasa (eller ett ljus när det var inomhus), skrev ner den gamla händelsen på ett papper, och viskade: “Tack för vad du lärde mig. Men nu väljer jag frihet.” Sedan lät hon pappret brinna, och spred askan i vinden. Prova. Det lilla kan bära det stora.

Du är inte här för att leva i gårdagen. Du är här för att forma en ny värld, ett hjärtas framtid, en ny väg och det börjar när du slutar tolka allt genom det gamla och börjar lyssna till det som spirar i dig nu.