När själen vandrar i flera världar, om att leva mellan dimensionerna

Det finns dagar då verkligheten känns tunn som en dimma. Som om du rör dig i en värld där tidens ramar har töjts ut och något annat viskar bakom det vardagliga.

Du kanske går i skogen och plötsligt känns träden…vakna, inte bara gamla utan närvarande. Du kanske sitter med en kopp te och hör en röst inom dig som säger “skriv ned det där.” Eller så vaknar du mitt i natten, inte med oro, utan med en inre rymd som om du just rest långt, fast du inte lämnat din säng.

Vissa själar vandrar mellan världar och du som läser detta, du är troligen en av dem. Det betyder inte att du är konstig, det betyder att du bär en tråd mellan det synliga och det osynliga, mellan då och nu, mellan dröm och verklighet och den tråden kan användas till att hela, förstå, minnas och skapa.

Att förstå sin plats som brobyggare

Många av oss har känt sig udda i denna värld, för känsliga, för drömmande, för intensiva eller för ensamma. Men det är för att vi ofta försökt leva som om vi bara hör hemma i en värld, när vår själ i själva verket är gjord för att röra sig mellan flera.

Att vara brobyggare mellan dimensioner är ett kall. Det är att kunna lyssna på både skogens sus och kundens röst, att kunna känna andars närvaro och ändå betala räkningar och att kunna hålla ett ljus i handen, även när andra ännu inte ser det. Det är ett vackert uppdrag, men också ett som kräver att du tar hand om dig, att du rotar dig och att du lyssnar på din egen rytm.