Orden som öppnar

Sann kommunikation är som att öppna ett fönster i ett rum som stått stängt för länge. Plötsligt börjar luften röra sig, något mjuknar, något blir möjligt. När vi vågar tala ärligt, inte hårt, inte perfekt, bara äkta, händer det något i mötet mellan två människor. Det är som om båda får syn på varandra utan filter och det är där dörrar börjar öppnas.

Det svåra är ofta inte att prata, utan att våga visa vad som finns bakom orden. Att säga. “Det här betyder något för mig” eller “jag behöver förstå dig bättre”, eller “jag blev sårad.” Men när man gör det, när man låter sig själv vara mänsklig, brukar den andra också våga kliva fram. Sann kommunikation smittar på det sättet.

Det fina är att den inte kräver perfektion, bara närvaro, bara vilja, bara modet att vara sig själv lite mer och när det händer, när två människor möts utan masker, då öppnas dörrar som annars hade förblivit stängda.