Att acceptera dina tankar och känslor

Vi går ofta runt med en inre röst som viskar (eller skriker): “så där borde du inte känna…”  “Släpp det nu!”  “Varför tänker jag så här, det är ju fel?”  Men här kommer något viktigt, det är inte fel att känna, det är inte fel att tänka, det är mänskligt och naturligt.

Dina tankar är inte du, men de vill berätta något

Tänk dig dina tankar som vindar som sveper förbi. Vissa varma och lena, andra kalla, oroliga eller snabba som storm. Men du är inte vinden, du är himlen bakom. Du är medvetandet som ser allt detta passera. När du börjar observera utan att döma, händer något magiskt: Du får frihet att välja vad du vill hålla fast vid och vad du bara låter blåsa förbi.

Känslorna, kroppens viskande sanningar

Känslorna är som vågor, de kommer, de sköljer över dig och de drar sig tillbaka. När vi försöker hålla tillbaka dem, blir de ofta starkare. Men när vi vågar sitta stilla med dem en stund, även de obekväma, så uppstår klarhet. En mjuk visdom som kommer inifrån. Ilska kanske säger att du behöver gränser, sorg kanske säger att du har älskat djupt och rädsla kanske säger att du står på tröskeln till något nytt.

Vad händer när du accepterar?

Du släpper kampen, du får andas igen och du börjar gå med dig själv, inte mot dig själv. När du accepterar dina tankar och känslor, slutar du kriga med det som redan är. Du lyssnar, du håller dig själv i handen och långsamt förvandlas inre kaos till stilla närvaro.