Dina, mina och våra barn!

Jag är uppvuxen i en familj med just den kombinationen med barn. Så jag har 2 biologiska syskon, 2 bonussyskon och en halvsyster. Samma mamma men olika pappor. Vi har inga bekymmer med att komma överens, vi kan bli lika mycket ovänner som alla andra, men vi har också roligt tillsammans.

Otroligt nog är vi då 3 tjejer och 3 killar, killarna lever sina liv så de träffar vi inte så mycket, varav den ene av dom bor utomlands, han ringer hem lite då och då. Så då blev vi endast 3 tjejer kvar, som fick fixa och dona till föräldrarna tills de gick över på andra sidan.

Vi hade turen att ha föräldrar som fixade skaran med barnen, och accepterade våra olikheter. De som har en förutfattad mening med att barnen inte skulle komma överens, är nog mer rädd för egen skull, hemma hos oss var det alltid vår mamma som styrde och ställde. Det var ingen som klagade så alla var väl nöjda antar jag.

När vi blev större var vi ute och festade, kunde vara lite besvärligt för mig, jag är äldst, med 2 mindre bröder i släptåg som dessutom gjorde vad de kunde för att vara min vakter så inga av det manliga könet som de inte tyckte var lämpliga rövade bort mig. De som tror att svenskar inte skulle ha vaktinstinkter på sina familjemedlemmar och oss tjejer, de har inte träffat min familj

Många kramar och Britt-Kärlek