Drömprinsen

Alla människor har en drömprins eller drömprinsessa, alla utom jag. Så har det känts i många år, och jag har funderat många gånger på, hur i hela friden alla kunde hitta både utseende, kroppsbyggnad och egenskaper i en sådan rasande fart att de fick ihop till en hel människa. Givetvis var alla dessa prinsar och prinsessor lika snygga och rika som filmstjärnorna.

Jag kunde inte lösa mitt bekymmer med drömprinsen, jaha tänkte jag, då får jag väl vara utan. Hur det nu än var såg jag och lärde känna många som mycket väl kunde vara drömprins till mig, men något saknades, undrar vad det kunde vara……..

Idag skulle jag kunna säga att det saknades de rätta känslorna för mig, visst hade jag min drömprins, givetvis är han både snygg och trevlig, när han sätter den sidan till. Rik, nej inte på pengar i alla fall. Han är ingen ungdom idag, men i mina ögon ser han ut som en drömprins, men ingen jag kunde ha beskrivit.

Inte så konstigt, känslorna måste finnas med, och när det är själslig kärlek som min drömprins representerar, är han givetvis den snyggaste och rikaste som finns, alltså den allra bästa. Men, men, men hur i hela friden kan han bara vara så senfärdig, vad är det han inte fattar?

Han tillhör INTE de enklaste av karlar, utan den svårare typen, alltså är stjärntecknet skorpion. Men vad hade jag väntat mig, han är snäll, har auktoriteten som behövs för att fånga mitt intresse. Har givetvis massor att säga, han är ju karl, massor med undanflykter och så hans förbaskade spel. Japp, det är synd om mig ibland, om jag känner mig underlägsen, nej……..men fångad ibland, även om jag kan komma loss, så trivs jag bra med att vara fångad. Även om jag har massor med energi, så blir jag trött och jag hoppas innerligt att han blir tröttare…………

Visst ja, dessa processer, men måste de ta så lång tid? De tar olika tid, beroende på hur mycket man som människa ifrågasätter, eller motarbetar eller hur rädd man är. Men man kan trösta sig med att dessa processer slutar inte förrän de är klara, och man kan inte snabba på dom heller. Ganska så irriterande, för visst längtar även jag och tack vare mina kunskap och förmåga att acceptera så känns det som om jag väntar längst och att det är märkligt för inte kan jag komma ihåg att han var så…………senfärdig……….och okunnig……….hmmmm.

Visst är det synd om mig………..självömkan heter det visst……….hmmm……….det finns mycket som händer och sker, och visst har jag telepatisk kontakt med min själskärlek, och visst är det mycket som händer, och jag har lärt mig massor om en karl som jag inte ha haft kontakt med på jättelänge, trodde jag. Visst jag såg honom för ca 5 år sedan, vilket har tagit ett par månader att förstå, för han är ingen ungdom längre.

Annars har det gått 36 år sedan vi sist hade med varandra att göra, och otroligt nog är känslorna kvar, passionen kvar. Och ändå finns det för mig bevis på att han haft kontroll på mig i nästan alla 36 åren. Så visst har vi hjälp från ovan, det finns bla en episod om att jag “bli klädd i päls”, jag köpte en imitation för jag vägrar att ha riktig päls, denna kappa använde jag mycket och i många år. Nu kan jag påpeka, att han kunde betalt den, den kostade bara 1000 kr, för det var på rea………haha……

Men fortfarande en snygg karl i min värld, jag har lärt mig att inte berätta om min smak när det gäller karlar, min smak överensstämmer visst inte med andras, och jag orkar inte hålla på att lägga tid på en massa tjafs. Utan lyssnar och lär. När jag träffade min själs-kärlek ute på en parkering på ett köpcentra var jag sjuk, men hans vinkande fick mig att inse att det fanns visst snygga karlar som vinkade på mig oavsett hur jag kände mig eller hur jag såg ut.

Detta gjorde att jag tyckte att jag kunde orka med att fixa till mig och sminka mig i vanlig ordning, även om min drömprins säkerligen tillhör de som knappast lägger märke till det, men min känsla att ha gjort mig till är i alla fall på topp. Min egen son säger, att det utslängda pengar, när de kunde gå till vettigare saker, har inte frågat om hans tankegång och tänker heller inte begära på en förklaring…….ni fattar eller hur?

Första gången jag talade om för min son att jag var inte bara hans mamma, utan jag var kvinna också, tittade han på mig precis som om jag kom från en annan planet………barnbarnet sa till sin mamma, vadå kille, du har ju mig…….

Återkommer till Drömprinsen…… en lite äldre snygg karl men väl värd min kärlek……….bara han kunde fatta det……….

Många kramar och Britt-kärlek