När illusionen skymmer sikten

Illusioner uppstår inte för att lura oss, utan för att skydda oss från sådant vi ännu inte vågar se. De klär sig i hopp, längtan och berättelser vi skapar för att världen ska kännas mer begriplig. Problemet är att det som en gång gav tröst med tiden kan börja förvirra.

Illusionen viskar att om vi bara väntar lite till, anpassar oss lite mer eller tolkar tecken generösare, så kommer allt att falla på plats. Den får oss att blanda ihop potential med verklighet och önskan med sanning. I den dimman blir det svårt att känna efter vad som faktiskt känns tryggt och sant i kroppen.

Förvirringen uppstår när hjärtat försöker förstå det som egentligen behöver kännas. Illusionen håller oss kvar i tanken, medan insikten alltid vill ner i kroppen. Där finns ofta ett lugnare svar, även om det inte är det vi hoppades på.

Att genomskåda en illusion betyder inte att bli hård eller cynisk, det betyder att välja klarhet framför flykt. När dimman lättar behöver vi inte längre gissa. Vi börjar se, inte med rädsla, utan med respekt för oss själva.