Den egna lyckan

Som vanligt läser jag lite av varje. Häromdagen hittade jag en text om vår egen lycka. Att vi har ett eget ansvar för att bli lycklig det har nog de flesta förstått. Men att våra negativa tankar kan ställa till det mer än vad vi tror kan vara något nytt.

Det påstås också att vi sätter våra egna begränsningar, det har jag börjat tro på. Att andra människor försöker vara min chef i mitt liv är inget nytt, och att de gärna är tjänstvilliga om att tala om för mig vad jag kan eller inte kan. Men att jag är så korkad att jag tror att de har rätt är något annat.

Mitt liv har blivit ganska lugnt, jätteskönt tycker jag. Men så träffar jag på en människa som har tendensen att tala om för folk vad de kan inte kan. Eller har andra egenskaper som de jag träffar idag, har lagt av med. Först blir jag väldigt förvånad, för jag hade på sätt och vis glömt bort att folk verkligen kan uppföra sig som tokstollar och tror att de är de enda som vet.

Ganska roligt blir det när de skall testa mina kunskaper, och då börjar de givetvis med hur det är i skola, dagis…….Deras min är obeskrivlig när jag svarar att jag antingen vet eller inte vet. Och upplyser dom om att jag har barnbarn i den åldern och pratar både med barnbarnen och deras föräldrar.

Men roligast är när jag kan svara, inte aktuellt i mitt liv, jag är pensionär och småbarnsåldern har mina barn vuxit ifrån. Därför behöver jag inte kunna den biten längre, vad gäller mina barnbarn så har dom egna föräldrar och det är deras skyldighet att hålla sig informerade.

Jo jag tror att vi kan påverka vår egen lycka, sluta tänka på sådant som man inte kan ändra på, tex vad som hände igår, gjorde man fel eller rätt, så är det gjort, kan inte ändras. Negativa tankar, ja ibland är det jobbigt, men man kan försöka tänka positivt, Försöka älta sina egna bekymmer, är de lösta är de lösta, varför då hålla de vid liv genom att älta.

Skall man sluta med något som man missbrukat, sluta då. Underlätta för dig själv genom att sluta köpa det du brukar missbruka, sluta upp att umgås med just det folket som får dig till att missbruka. Kan man välja på trevliga trivsamma människor framför ältande negativa, så är valet enkelt. Svårare är det inte att välja bort sitt missbruk heller. Praktiken, ja, finns massor med hjälp att både söka och att få.

Men att sitta och beklaga sig och älta, att det är så svårt, det är saknad och en massa annat negativt. Då klarar ingen av att sluta, men det är ju klart, vill man inte bli lycklig kan man sitta på samma ställe och älta vad som blev tokigt i sitt liv, då slipper man jobba för sin lycka. Som egentligen bara handlade om att helt enkelt att sluta upp med vissa enkla uppföranden.

Många kramar och Britt-Kärlek