Förkylning, örternas kraft och mormors älskade honung

Idag är jag rejält förkyld. Halsen river, näsan är täppt och kroppen känns tung. Men istället för att bara vänta ut det, gör jag som jag alltid gjort, jag vänder mig till naturens läkande krafter.

Örter har alltid funnits omkring mig, både genom min mormors kunskap och mitt eget arbete. Timjan, ingefära och kamomill får dra i varmt vatten och blir till lugnande teer. Eukalyptus, får ånga sig upp i rummet och öppna andningen och honungen, denna gyllene nektar som min mormor värderade så högt.

Hon hade en alldeles särskild relation till honung. För henne var det inte bara en ingrediens, det var en gåva från naturen, en helande kraft som bar solens energi. Honung fanns alltid i hennes husapotek, redo att lindra halsont, stärka immunförsvaret och till och med användas i salvor för sår och hud.

Så här sitter jag nu med min kopp te, en sked honung smälter långsamt och sprider sin värme i kroppen. Jag hoppas att den, tillsammans med örterna, hjälper mig tillbaka till mitt vanliga jag snart. Under tiden låter jag mig vila och låter naturen sköta sitt.