Vårdagjämningen, en andlig påminnelse om balansens magi

Det är något i luften när det är vårdagjämning. Det där skiftet man inte alltid kan sätta ord på, men som känns i kroppen, som om naturen viskar att något åter igen är på väg att födas. För mig är vårdagjämningen en av de mest kraftfulla tiderna på året, inte för att det är spektakulärt, utan just för att det är så stilla, så balanserat och så djupt symboliskt.

Det är den tid där dag och natt är i perfekt balans, ljuset och mörkret bär varandras tyngd utan kamp. Varje år påminner det mig om att livet fungerar på samma sätt. Inom oss finns också ljus och mörker, styrka och sårbarhet, tillit och rädsla och inget av det är fel, allt vill bara få finnas.

Jag brukar ta den här tiden till att lyssna mer inåt. Inte rusa mot vårens nyplanteringar direkt, utan först känna efter: Vad i mig vill också komma i balans? Vad behöver jag lämna bakom mig från vinterns stillhet och vad vill få gro nu när ljuset återvänder?

Det här är också en fin tid för att rensa. Inte bara hemma i hörn och lådor, utan energimässigt. Rensa gamla tankemönster, tunga känslor och relationer som inte längre ger liv. Vårdagjämningen är inte bara en ny början, det är en möjlighet till omstart med medvetenhet.

Och när solen står i balans över jordens båda halvor, står också slöjan mellan världarna lite tunnare. Det är lättare att känna in, att ta emot budskap och att få klarhet. Jag brukar be universum om vägledning då, inte för att jag är vilse, utan för att jag vill vandra vidare med öppen blick och mjukt hjärta.

Så låt denna vårdagjämning bli mer än bara en kalenderhändelse. Låt den bli en ceremoni för din själ, en stund av tyst förundran inför det mirakel du är en del av. Balansen är här nu, både i himlen och i dig. Våga stå still en stund i den.