Ganska mycket jobb

När det gäller min svärdotter så ligger där mycket jobb bakom för att ha fått fram vad det är som gör att hon verkar totalt obildbar. Nonchalant och struntar fullkomligt i våra svenska lagar och regler. Oavsett vad vi sagt till henne bland annat att det finns konsekvenser när man inte följer lagen, skrattar hon till. Hon trodde att hon kunde lura oss, även mig, men jag lät henne hållas, just för att se vad hon tänkte ta sig till, och för att få bekräftat hennes resonemang.

I butiken vi hade trodde hon att vi tjänade jättemycket pengar och gick från den ena avdelningen till den andra, alltså från café till blommor, där hon såg att där det fanns flest kunder. Började ändra och möblera om, i princip varje dag, vilket är förbaskat irriterande, du vet inte var du kan hitta ens blomman som kunde såg dagen innan. Man kan gör inköp via faktura och betala ca 10-30 dagar senare när man har företag och detta trodde hon var bara att shoppa loss, utan att tänka på konsekvenserna.

Hon skulle ta över, nu hör det till saken att jag och min son hade haft gemensamt företag i ca 5 år, första gången hon försökte ta över, stoppade jag henne och då var hon fortfarande aupair i Norge men hade som mål giftermål med min son. Jag sade min åskigt, och menade på att de kunde lära känna varandra bättre och bo ihop innan de gifte sig. Men det skulle vara bråttom för att hon skulle slippa åka till Filipinerna och vända och helst skulle hon bli gravid också. Jag bara suckade, de är vuxna människor som inte vet sitt eget bästa och väldigt svårt att vara åskådare till. Jag talade om för både son och svärdotter att lagen hade ändrats och det var inte lika enkelt att komma in i Sverige längre.

Man skulle tro att de var utan öron båda två. Dagen kom när svärdottern blev för gammal att vara aupair och skulle avsluta sitt, hon hade skrivit kontrakt på att hon var tvungen att återvända till Filipinerna efter sitt uppdrag som aupair i Norge. Detta försökte hon glömma bort, och trodde att hon skulle få uppehållstillstånd i Sverige utan att uppfylla sitt kontrakt. Hon var här 1 månad och bröt alltså kontraktet och till mig hette det “får man inte vara med den man älskar”, jag bara suckade och hänvisade till lagen och vad som kunde hända, och att hon stod inte över denna eller annan lag.

Hon blev efter denna månad tvungen att åka till Filipinerna och vad tror ni hände, jo de tog henne i tullen i Danmark. Till min stora glädje att jag hade RÄTT, jag vet ingen trevlig attityd men de kunde lyssnat. Det tog 2 år innan hon fick återkomma, fast de var gifta, och det fanns inga barn på gång då.

Nu har det gått 3 år och hon har blivit sämre och sämre, hon och jag har ingen bra relation, hon anklagar mig för alla motgångar hon råkar på, bland annat när min son sätter sig på tvären. Men hon har blåst han på en hel del, och gör knappast livet enklare för honom. Dom har precis som alla andra ett val, antingen ser dom till att deras äktenskap fungerar och bli bra eller så skiljer dom sig. Sonen blev arbetssökande och fick lämna den bostaden han hade där, det var genom företaget, jag och min son fixade allt, hon åkte på att flyttstäda, för jag blev arg.

Butiken såldes, jag och min son fixade med allt, vad det innebär, hon hade då “tagit över” för att jag blev arg när hon shoppade loss och stod och skrattade till mig, och påstod att hon hade pengar till att betala fakturan på 11000 kr och detta var på ett event vi var. Dagen efter fick de alla papper och jag släppte taget och önskade de lycka till. Min son har lärt sig både den ena och det andra, och är som sin mor, kan klara sig alldeles utmärkt själv och har lösningar på det mesta. Men han tröttnade till slut. Hon betalade inte fakturan på 11000 kr när den skulle betalas, utan en månad senare, det fanns inga pengar. Hennes kommentar var att “jag trodde ni skulle betala”, vi hade sett till att hon stod med på företaget och att jag var borta.

De sökte bostad, men kom inte riktigt överens om var, till slut skrev hon på ett kontrakt på en 2a i en storstad. Ganska stökigt område, och detta är inte heller hennes smak, fast hon själv har fixat det hela. Hon valde den dyrare bostaden. Nu hör det till saken att hon har gnällt hela tiden, ingenting är bra nog och hon kan och vet bäst. Hon ändrar allt oavsett vad även om det blir alldeles tokigt. Min son vägrar vid det här laget att stå för någonting gemensamt med henne, det kostar en hel del, för det resoneras som “det är inte jag som betalar, eller jag står inte för det”.

Jag har erbjudit mig att fixa en enkel biljett till henne till hennes hemland, och vid det här laget skrattar hon inte åt mig, men har en hel del att säga bakom min rygg, och detta påtalar jag vid första bästa tillfälle. Jag anser att hon är ouppfostrad, men förstår att hon tar sin chans, för hon tror att hennes föräldrar och syskon inte får veta, men hennes statuslevendesätt är slut, för jag fick hjälp med av högre makter att inse att hon blev inte bättre och att hon tydligen hade en läxa att lära och att det då behövde vara på det hårda viset, just för att hon skulle förstå att hon var tvungen att förbättra sig.

Jag avundas inte min son, men kommer att finnas till hands, både för honom och mitt barnbarn. Som ni förstår är han skuldsatt och måste reda ut detta innan han ens kan komma på tal till en bostad, har inte bara med hyresvärdar att göra, han skall ha pengar till det också. Alltså man bestämmer inte själv om man skall ge en läxa eller inte, inte heller vad i läxan skall innehålla. Det hör till saken också att inget min son gör är bra nog, hon går efter och gör om. Min avlidna mor kallade henne “en riktig markatta” när jag talade om för min son vad han mormor sade om hans giftermål, han är hennes första barnbarn, och förälskelsen håller fortfarande i sig.

Då kommer jag till att tänka på min älsklingsgubbe och vad jag har för betydelse i hans liv, som vi båda missat med alldeles för många år. Jo då ligger det på mig att “få bort honom från hans gamla liv” alltså sluta dricka alkohol, då undrar jag är det därför jag inte ens har med i mitt liv längre att “skulle vara gott med ett glas vin” längre. Antagligen, men det är inte min förtjänst att han var en sådan dåre att han körde bil, och hade turen att polisen stod på alldeles rätt plats, rätt tid. Det måste vara högre makter, eller så har en ovän som satte dit honom.

Jag tror att både jag och min son har högre makters hjälp att lyckas med våra uppdrag, så de lyckas. Då är jag väldigt tacksam för att jag trots allt har ett uppdrag där jag kan använda min kärlek, för den kärleken får jag kämpa med när det gäller svärdottern, till och med “grodan” ligger bättre till. Jag ör allt i kärlek grodan, glöm inte det. Det är trevligt när det manliga könet har mycket med mig att göra, fast han inget intresse har för mig som kvinna, som tur är har han sin egen. Han har nog varit hos älsklingsgubben och pratat, och fått svaret till jul hade älsklingsgubben TÄNKT ta kontakt med mig, jag tror svaret från godan var “då är jag död”, han fattar lite trögt han också, men han överlever, jag skall bara påminna 1 gång i veckan, ända till älsklingsgubben hör av sig.

Men andra ord, tänk efter när ni lägger ner jobb, verkar det som om den andra människan är obildbar, har de kanske en läxa att lära, och då kan man lika bra lägga av, för det blir bara ogjort jobb till ingen nytta. Jag har sagt till henne att passa sig, för chansen är stor att hon får lämna son och man i Sverige och åka till Filipinerna, hon i princip bara skrattar, men hon får sin läxa som sagt. Ingen eller inget kan förändra det, hon hade chansen att ändra till lindrare läxa, men valde att inte ännu en gång lyssna. Så oavsett hur många som vet eller inte vet, kan ingen stoppa, högre makter har tagit över.

Min son och jag jobbar bra ihop, vi har våra diskussioner ganska höga, men vi löser våra bekymmer, ibland ger han mig gråa hår, med sina idéer men han får göra och det brukar ge bra resultat. Jag har säkert hört högre makter sagt detta till mig, men jag har inte lyssnat tillräckligt noga. Som tur är, är jag läraktig ännu.

Många kramar och Britt-Kärlek