Jämförelse

I mitt liv har det varit på sådant sätt att skulle jag få något gjort fick jag göra det själv, därav min självständighet. Att jag sedan tycker det är roligt är en annan sak. Jag lägger inte ner tid på att tjata varken på respektive, barn eller kompisar. Och har haft stor nytta av företag som inget annat gör än hjälper folk till en liten peng. Och jag är väl värd detta.

Jodå, visst har det manliga könet gnällt, du kunde inte vänta, eller var du tvungen att be dom……… svaret var för det mesta, jag ville ha det gjort i min livstid och ditt sen existerar inte, det var mina pengar jag betalade med.

Men jag hade en lärare som under en lektion berättade om sig och sina 3 barn, och när hans hustru lämnade dom, hon flyttade helt enkelt. Han hade aldrig haft så många intressen från kvinnor tidigare som helt plötsligt kom hem till honom och skulle hjälpa honom med än det ena än det andra. Detta tyckte han var väldigt frustrerande, så han gjorde sig av med dessa beundrarinnor, och skulle klara sig och barnen själv.

Han höll på att knäcka sig själv, för hemmet var pendantiskt städat, tvätten tvättad trots vissa missöden, och givetvis hemlagad mat, plus att han jobbade heltid. Han var det synd om för att frun lämnade honom, en sådan stilig man, fd frun var missbrukare, och detta visste inte alla.

Visst detta tyckte väl inte jag var så beundransvärt, för detta var vad alla förväntade sig av en ensamstående kvinna, för de lastade henne för att hon av någon anledning inte ville behålla pappan till barnen. Och detta utan att veta orsaken till separationen.

I alla fall så hittade läraren ett bättre sätt att få allt att fungera på, barnen fick börja hjälpa till, de var gamla nog, han slutade att skura sönder köket, fattade att kläder hade en lapp med hänvisning etc……….men framförallt, lärde jag mig att han kom att tänka på sig själv, vilket han på sätt och vi hade glömt bort, inte på sådant sätt att vara renlig och välklädd, utan om insidan, människan/karlen.

Han lärde sig att ha en dag i veckan som bara var hans, hans personliga förfallodag kallade han det för, jag kallar det för personlig återhämtningsdag. där han struntade i att duscha, tog på sig sina sämsta kläder, fixade ingen frukost till barnen, rakade sig inte och gick ut i trädgården med en kopp kaffe och bara fanns till och njöt, av sysslolösheten. Till en början blev barnen förskräckta men vande sig och lät honom vara.

Tål att tänkas på….många kramar och Britt-Kärlek