Reflektera 1

Jag skaffade barn tidigt, bara 18 år men tyckte jag var mogen nog. Synd bara att det inte finns någon bruksanvisning på hur man ska göra och göra det bäst. Hur det nu än är så 6 år senare fick sonen en syster. Dessa barn är verkligen 2 olika individer.

En sak som sonen än idag vid 47 års-ålder fortfarande påpekar som orättvist och inte rätt är att han föddes först alltså i februari och är då äldst, men lillasyster föddes i januari och är yngst, så långt har vi alltid varit överens, men varför fyller hon då år innan han, det är helt fel och orättvist. Jodå jag har försökt förklara månader etc och alla andra argument men ändå tycker han med ett leende idag att det är inte rätt, han accepterade bara med nöd och näppe att hon fyllde år innan han.

Lika intressant är det att fundera över beröm och beundran, jag och min son var och hälsade på min mor på hennes arbetsplats, där hennes arbetskamrat en lite äldre dam, hade sett oss. När vi hade gått, kom hon fram till min mor och sade “En sådan stilig man hon har”, min mor sa “det är inte hennes man, utan hennes son” Ohhh sa arbetskamraten, “han kan vara glad för att han har en sådan ung mamma”.

Ja, visst är han stilig min son, men jag då, varför fick inte jag beundran och beröm, det var hela tiden han???? Dottern är min lilla “näbbgädda” men när hon stängt öronen för mycket har min son trätt fram och talat om för henne vad och vilka regler som gällde, och hon lyssnade, Så jag fick veta att han var inte obildbar, fast jag ifrågasatt det. Och han hela tiden fått höra att det är “väldigt passande” med den där manliga glömskan.

Han tog väl rollen som mannen i huset, fast jag hela tiden påpekade att han var mitt barn och att det var de regler som jag satt upp som gällde. Givetvis hade vi vår lilla maktkamp, men jag belönades med hans yttrande en dag när han var 18 år och han pratade med en av mina beundrare, jag råkade höra samtalet, och givetvis hade jag stora öron……Han sa “ska du ha med min mamma att göra, är det bäst att du vet vad du gör och varför, och du, bråka inte med henne för du bara förlorar”……..Jiiiipppiiiii sonen hade fattat.

Jag letar upp lite mer att fundera över…….så fortsättning följer………

Många kramar och Britt-Kärlek