Reflektera 2

Det påstås att kärleken består det är bara objekten som ändras………

Det var ingen som sa något om vilken kärlek och hur den skulle kännas, man är ganska ombytlig när man inte har träffat på själslig kärlek, det är samma känslor men ändå annorlunda. De själsliga känslorna kommer långt inne ifrån man känns mer öppen in till hjärtat och har inte så mycket att säga, inget direkt försvar. Det känns bara så jättebra, lugnt och tryggt. Har inget behov av att förklara hela tiden eller ens bedyra sin kärlek. Det är som om man ändå förstod att den andre fattade, som om själarna pratade med varandra.

I min värld så är det killarna som har mycket enklare för att säga vi, vi skall tanka, vi skall tvätta bilen, vi skall titta på fotboll……hmmm, jag säger många gånger att jag skall göra men frågar om den andre vill följa med, lustigt, men jag tittar inte på fotboll och är lyckligt lottat att inte ens behöva välja just den kanalen.

Ändå så är jag uppvuxen med en familj där sporten varit det största intresset, jag var den enda som dansade, vissa bowlade och tävlade andra provade på bara för att det var roligt, jag har aldrig hålt i ett bowlingklot ens. Visst på den tiden kunde jag väl lite mera om vem som vann vad, i de olika sporterna, för annars kunde det låta, VET DU INTE, hur har du kunnat missa det, tittar du inte på TV…….

Jodå, men jag valde själv kanal………Jag har inget emot att folk vill titta på sport, bara jag själv får välja om jag vill sitta bredvid eller vara på annat ställe och göra mitt. Min mor var mästare på att klaga på att invandrare hade sin strikta åsikt om var och hur kvinnor skulle vara……Jag var bara tvungen att kontra henne en gång, sen yttrades inte det längre.

Jag tog upp oss som exempel, vi kom hem med barn och respektive för att äta middag och träffas en stund. ALLA, märk väl ALLA killarna försvann in i TV-rummet där vår far satt med en drink, killarna försåg sig med vad dom ville ha att dricka, sen såg vi inte dom. Vi kvinnor hade barnen hos oss och vi fixade med dukning och annat som behövdes göras. Den kvinna som hade de minsta barnen hade det ganska bra, för hon hade fullt upp med sina barn och slapp annat kvinnogöra. Jag kan sladdra på att killarna försökte 1 gång att stänga dörren, för de hörde inte TVn, det var den gången, aldrig mer. De kontrade med att skruva upp, så dörren stängdes till, men barnen skulle kunna vara var de ville, otroligt nog för det mesta hos oss.

Jag kan tillägga att vi alla var från Sverige med mammas norska påbrå……….. Det låter som om det var rena festen, men det har alltid varit lagom med alkohol hos oss, och vi hade faktiskt kalas för barnen utan alkohol. Vissa av oss (kvinnor) fick köra bil annars kom vi inte hem. De som bodde i samma by, cyklade eller gick med barnen i vagn. Kommer säkert på annat som jag gärna delar med mig av och funderar över.

Många kramar och Britt-Kärlek